Korvas hostade och min syster sa att exakt sådär lät Eddie, hennes yngsta son, när han var magsjuk. Jag hann precis svara att Korvas hade hostat i två veckor, ända sedan hon var förkyld, så det var nog ingen fara med det. Sen hände det och någon minut senare torkade jag spyor med våtservetter på pendeltåget.

Det var fullt med folk i vagnen och det kändes som om alla tittade på oss. Eller, det var nog inte bara som det kändes. Min första instinkt var att lämna tåget och hoppa av vid nästa perrong, bara föra att slippa de brännande blickarna och åsynen av de som skyddade sig mot den inte så angenäma lukten genom att linda halsdukarna över sina näsor. Förmodligen var det det de flesta ville, att vi skulle hoppa av. Men vi var ju fortfarande tvungna att ta oss hem. Situationen tillät inte en milslång promenad med en nerspydd liten flicka.

Nu hänger hennes kläder på tork och själv sover hon oroligt i sängen. Då och då går jag in och lägger en hand på hennes varma panna.