Alldeles nyss struntade jag i en tvångsmässig regel som jag har haft i ett halvårs tid, att jag till varje pris måste ha ett inlägg varje datum. Det kändes friskt. Jag tittade på film och kände inte alls för att skriva.

När jag startade den här bloggen sneglade jag ibland lite avundsjukt och beundrande på andra bloggar, som hade funnits under lång tid. Nu slog det mig att min egen stapel över tillryggalagd tid faktiskt inte är så pjåkig längre. Det känns fint – jag tror att jag klarar mig utan den 25 februari.

Men den 26e tar jag.