Jag önskar att jag hade kunnat berätta vad jag gjorde på förmiddagen idag, efter att ha lämnat Korvas på dagis, men det kan jag inte. Då riskerar jag att avslöja Lisas 30-årspresent, så därför gör jag klokast i att låta bli. Inte heller kan jag avslöja vad jag tänkte göra sen, för den plats jag tänkte besöka ligger så nära, geografiskt sett, den plats där jag gjorde det som jag av säkerhetsskäl inte kan avslöja. Nu gick jag visserligen aldrig dit, men att bara nämna vad det var för ett ställe jag tänkte gå till skulle kunna sätta igång en hel kedja av tankar. Lisa skulle kunna tänka: ”Hm, men om han tänkte gå dit, där han inte bruka vara så ofta, så beror det nog på att han först har varit där, där han inte heller brukar vara så ofta, vilket i sin tur förmodligen betyder att min present är det här.”

Man skulle ju kunna dela in en present i två delar – en del som är själva presenten och en del som är överraskningen. Hur stor respektive del är värd i helhetsupplevelsen beror naturligtvis på vad det är för present och i hur hög grad man lyckas överraska den som ska få presenten. Ibland kan det vara bättre att avslöja presenten i förväg, därför att man på så sätt kan förlänga glädjen, men om man avslöjar det för lång tid i förväg kan det mesta av glädjen vara förbrukad när tillfället för överlämnandet av presenten har kommit. Då upplevs presenten inte lika mycket värd som den verkligen är, på samma sätt som man inte blir lika glad av att få en krona om dagen i tusen dagar, som man blir om man får tusen kronor på en dag.

Det är en balansgång det där, och jag har gjort bedömningen att det i dagsläget är alldeles för tidigt att avslöja någonting som kan kopplas till Lisas present.

Däremot kan jag avslöja att jag för tillfället befinner mig på moderna museet, för det har ingenting med Lisas present att göra.

Annars är allt ungefär som vanligt.