Då och då får jag frågan i kommentarerna varifrån namnet Korvas kommer. Oftast svarar jag inte på det då. Inte för att jag inte vill, utan för att jag är usel på att svara på kommentarer helt enkelt. Faktum är att jag är så usel på att svara på kommentarer att det förtjänar ett helt eget inlägg – min uselhet i att svara på kommentarer trots att jag egentligen vill. Men nu är det ju inte det det här ska handla om, även om det är en del av problematiken.

Nu ska jag en gång för alla skriva den inte alls särskilt spännande historien om varför Korvas heter Korvas. Och då kan jag ju på ett smidigt sätt länka till det här inlägget varje gång någon frågar i framtiden. Det är nog större chans att jag verkligen svarar då. Annars tänker jag så mycket på hur jag ska svara att det inte gärna blir något svar över huvud taget.

Korvas kallas för Korvas av den enkla anledningen att hon såg ut som en korv när hon var bebis. Egentligen såg hon inte mer ut som en korv än någon annan bebis, men jag kan ju omöjligt svara för varför de flesta andra väljer andra namn till sina barn. Hon var absolut inte så lik en korv att hon skulle ha kunnat förväxlas med en, men hennes kroppsspråk var rätt likt kroppsspråket hos en kompakt korv – om man nu verkligen kan tala om kroppsspråk hos korvar. När man höll henne under armarna (med minst en hand bakom nacken naturligtvis) och vaggade henne fram och tillbaka så följde hela kroppen med, som en enda kompakt form, i en pendelrörelse. Till skillnad mot om man hade gjort samma sak med ett äldre barn eller en vuxen, vars olika lemmar gärna hade spretat åt alla möjliga håll.

Därför började vi kalla henne för Korvas, och när vi hade gjort det tillräckligt många gånger kändes det onaturligt att börja säga någonting annat.