Det händer varje år att jag motvilligt måste erkänna hur mycket årstiderna påverkar mig. Även om jag gläds över att allt känns lättare när våren kommer, blir jag samtidigt lite irriterad över hur lite kontroll jag har själv. Helst vill jag inte kastas runt som någon jojo, efter yttre omständigheter såsom väder. Jag vill vara mitt eget humörs mästare och, så att säga, kontrollera mina egna inre årstider.

Idag är det lördag, soligt väder och det rådde bubblande spänning inför barnkalaset. Det var inte bara Korvas livs första dagisbarnkalas, utan också mitt i egenskap av förälder. Ingen av oss visste vad som förväntades av oss. Korvas situation var något tydligare än min, eftersom hon i alla fall helt säkert visste att hon skulle delta. Om det förväntades av mig att jag skulle stanna eller gå hade jag ingen aning om.

Nu vet vi hur det gick. Jag fick stanna och Korvas fick godis och såpbubblor.