Hon pratade ofta om att hon inte ville ha overallen på sig. Trött på bylsiga plagg som begränsade rörelseförmågan. Hon längtade efter våren.

Korvas fick ett smakprov en relativt snöfri dag i början av mars. Det var för kallt för att vara ute någon längre tid utan overall, men vi skulle bara vänta på att bli upplockade med bil av farfar. Vi skulle åka och bada, eller gå på babysim som Korvas säger. Hon har fått för sig att babysim betyder bada och det låter väldigt fint när hon säger det.

”Du behöver inte ha overallen på dig nu”, sa jag till henne i hallen. ”Vi tar med oss den, men nu ska vi bara vänta lite på farfar.”

”Behöver inte ha rålen idag, behöver inte ha rålen idag”, upprepade hon glatt i trappen och under hela den tid vi väntade.

Efter det var det åter overallen som gällde, dagarna i ända. Så småningom ersatte vi den tjocka mössan med en tunnare, skalade av ett lager under overallen och halsduken var inte längre obligatorisk, men trots det kändes våren otroligt avlägsen. Tanken på en overallfri vardag kändes närmast som ett dåraktigt drömmande.

Korvas hoppade fram bredvid vagnen på väg till dagis idag, i bara jacka, tunnmössa, vårskor och jeans. Hon stannade varannan meter för att samla knoppar från träden och vid övergångsställena kände jag att hennes nakna lilla hand var helt varm.

Och jag insåg på riktigt att den faktiskt är här nu. Våren.