Den där tröttheten som kommer över en när kalaset är slut. De sista gästerna stänger dörren och det är som att trycka på en knapp, man vill bara säcka ihop i ett hörn. Kaffet och bakelserna som varit kroppens bränsle har slutat verka.

Men vilken dag hon har haft Korvas. Hon vaknade klockan sju och vi skyndade oss ned för att hämta en bricka med muffins och ett paket på, och så sjöng vi för henne, Molly, Lisa och jag. Hon blev lika förvånad som glad när vi kom in och låg och vred sig märkligt i sängen innan hon började prata. Hon reagerade som om detta var hennes livs första födelsedag, och om man betänker att hon inte var särskilt medveten om vad som försiggick omkring henne förra året, så var det också det. Hennes livs första födelsedag vid medvetande.

Det var jordgubbar i frukostyoghurten, pannkakor till lunch och kakor, tårta, presenter och outsinlig uppmärksamhet från släkt och vänner till mellanmål. Hon blev bestört när det var läggdags – ville inte att dagen skulle ta slut – men somnade lycklig, efter att vi lekt tandläkare.