Jag glömde bort bloggen igår. Det är lite som att glömma bort sitt eget barn, men bara lite. Kanske väldigt lite till och med.

Jag tänkte på den under kvällen, att jag skulle skriva när jag kom hem från den middag som pappa bjöd mig på, men väl hemma glömde jag bort den. Jag distraherades lite när Molly och Gustav (vår gamla inneboende) kom hem på kvällen och skränade om sina upplevelser. Vi (mest Lisa i ärlighetens namn) överraskade Molly med att köpa en biljett till Michael Monroes, sångaren i Hanoi Rocks, spelning på Debaser. Vi köpte en biljett till Gustav också i egenskap av vuxen person att följa med Molly, så att hon trots sin ringa ålder skulle få gå in, och för att skydda henne mot allsköns slödder.

Jag kunde inte låta bli att drömma mig tillbaka till en tid när Debaser var som mitt andra vardagsrum. En salig blandning av gamla upplevelser gjorde sig påminda – gånger då jag blivit utkastad, gånger då jag fått stanna kvar, och inte minst när jag själv stod på scenen.

Molly var hänförd av upplevelsen. Det var grymt och han var så snygg och hade rutor på magen, trots att han är 49. Till de lite obehagligare upplevelserna hörde att några tjocka svettiga punkare hade gnidit sig mot henne, när de hoppade upp och ner framför scenen. Vilket resulterade i att hon bar med sig lite av deras svett hem till oss. Det första hon sa när hon kom innanför dörren var: ”asså lukta på min arm, det luktar så sjukt illa”.

Ingen var särskild frestad att lukta på hennes arm och när hon skulle gå upp och duscha meddelade hon att det var sista chansen att lukta nu, men det var fortfarande ingen som var intresserad. ”Asså jag fattar inte. Jag skulle aldrig kunna hålla mig. Jag skulle tänka att det här är min sista chans i hela livet att känna den här lukten, och sen är det försent”, sa Molly då.

”Kom hit då, så jag får lukta”, svarade jag då, som insåg att Molly faktiskt hade en poäng.

Jag vet inte hur tjocka punkare luktar i allmänhet, om deras odörer och kroppsvätskor skiljer sig från smala punkares, eller från andra tjocka eller smala människors heller för den delen, men den som Molly hade varit i nära kontakt med luktade sannerligen inte godis.

Den saken var fullkomligt klar.