Jag kom på mig själv med att göra en besviken min i morse, när jag inte fick någon kram eller puss av Korvas. Hon skulle gå till dagis med Lisa och ville inte ställa upp på den vanliga avskedsproceduren. Den sker oftast spontant, men eftersom den uteblev denna gång valde jag att fråga. Och fick nobben. Till viss del berodde minen på äkta besvikelse, men till en större del på en känsla av att hon kanske skulle ändra sig om hon såg att jag blev besviken. En undermedveten (fram tills jag kom på mig själv) teater, som gick ut på att påverka min dotters samvete.

Det finns beteenden som jag innerligt föraktar, och som om de praktiseras till slut garanterar motsatt effekt. Jag har slutit en pakt med mig själv om att hålla smittan borta från min egen person. Svurit på att lära mig av andras misstag.

Men hur små symtomen i morse än var, gick det inte att ta miste.

Jag försökte köpa kärlek med skuld.