Det vore småaktigt av mig att fokusera på min besvikelse på ryssarna. Även om det inte går att komma ifrån att där finns en hel del kvar att göra. Allt närmare bestämt. Grönland gapar också tomt, men i övrigt börjar det se rätt skapligt ut tycker jag. Lite glest i Afrika också, visst, men när det nu väl har satt sig i både norr och söder är utsikterna goda för att det ska sprida sig till de andra länderna också.

Det händer lite då och då, speciellt när jag är rastlös, att jag tittar in på Google Analytics för att se hur det går för Korvasbloggen. Där finns miljoner små tabeller och diagram som visar besökarstatistik. Tidigare var mitt favoritdiagram ”Besökarnas lojalitet”. Den tycker jag speciellt mycket om att titta på när allt känns motigt. Där ser man hur många besökare som har läst bloggen si eller så många gånger. Då blir jag riktigt glad och stolt över att det största fältet är det över människor som har läst bloggen fler än 201 gånger. För då har man valt att hänga kvar, trots alla dalar, vilket känns mycket upplyftande när man befinner sig i en dal.

Min nya favorit, på delad förstaplats, är kartöversikten. Där visas i vilka länder Korvasbloggen har lästs den senaste månaden. Jag vet inte riktigt hur det funkar det där, men det som fascinerar mig mest idag är att bloggen har lästs 56 gånger i Uganda. Att jämföras med Bulgarien där den bara har lästs en gång, mina rötter till trots.

Någonting som skulle göra mig riktigt glad är om någon i Uganda skulle vilja skriva ett gästinlägg. Det behöver inte vara så mycket, det skulle räcka med en strategi för hur vi ska ta oss an ryssarna.