De fridlysta skönheterna
avDet kan hända att jag vid ett par tillfällen har låtsats titta åt ett annat håll, när Korvas har tagit någon liten blomma. Och sedan låtit mig tjusas av dess skönhet och ljuva doft. Men när hon i förväg meddelade att hon skulle plocka en blomma ur gårdens rabatt, var jag tvungen att sätta stopp för det. Annars hade det varit som att öppet säga att det är okej. Vilket det visserligen är för mig, men säkerligen inte för de som har planterat dem.
Stora tårar rann ner för kinderna – så gärna ville hon plocka en fin liten blomma.
”Men blommorna dör då om man rycker upp dem”, sa jag. ”Och de som har planterat blommorna blir ledsna och arga om man tar dem.”
Korvas blev inte gladare av det men tog uppenbarligen ändå till sig upplysningen. För sedan dess pekar hon alltid på blommorna, både de i gårdens rabatt och de i stadens allmänna, och berättar att man inte får plocka dem.
”Då blir de ledsna, arga och döda”, fortsätter hon med allvarsam uppsyn.