Vi pangade alla trötta gamla ballonger som låg och drällde här hemma under kalasförberedelserna, innan vi hängde upp nya, mer spänstiga varianter som så småningom också måste punkteras. Jag valde att inte konsultera saken med Korvas och smög in i arbetsrummet för att likvidera de slokande luftbehållarna under största möjliga sekretess.

Men först var jag tvungen att dokumentera alla de teckningar som hon har gjort på ballongerna. Att rita på ballonger har blivit lika naturligt som på papper och jag är helt såld på de där små gubbarna hon har börjat göra. De är så förbannat fina tycker jag och jag kan inte sluta fascineras över hur det plötsligt gick från helt abstrakt kludd till figurativ konst.

Det är inte omöjligt att det i Korvas värld har varit figurativt hela tiden, och att det som egentligen har hänt är att hon har börjat anpassa sina teckningar efter min mentala kapacitet och bedömningsförmåga, för att få lite mer uppskattning för sina alster. Kanske skrattar hon i tysthet åt att jag låter mig imponeras så av hennes primitiva verk när de andra, de jag misstar för kludd, är så mycket mer avancerade och själfulla.

Men utskrattad eller ej är jag såld på gubbarna.