Jag hade gärna skrivit om något roligt och fint, men saken är den att det senaste dygnet har varit ganska fyllt av konflikter. Främst mellan Korvas och mig. Faktum är att hon har straffat mig med mammighet och använt Lisa för att markera och förstärka avståndet till mig.

Hon ger igen för svek, kan man säga. Imorse hade jag exempelvis mage att insistera på att jag också skulle kissa innan Korvas fick spola, för att inte slösa på dyrbart vatten. När vi nu ändå råkade befinna oss i badrummet båda två samtidigt och i samma ärende, tänkte jag. Men Korvas, som ger blanka fan i miljön, blev skitförbannad.

Men det började redan igår, när jag inte kunde göra hennes äppelskrutt till ett stort äpple igen.

Snacka om att jag förtjänar förakt.

Här är en bild från ett av våra finaste ögonblick det här dygnet. Ett ögonblick som varade ungefär lika länge som det tog att ta bilden.