Det började med ett frö, vilket inte alls är särskilt konstigt. Det är mycket som börjar med ett frö. Men just det här fröet var Korvas eget. Ett solrosfrö hon tilldelades på dagis. Alla barn på hennes avdelning fick varsitt frö, lite jord och en plastmugg att plantera fröet i. Jag misstänker att hälften av barnen, däribland Korvas, inte fattade alls vad aktiviteten gick ut på. De trodde att allt handlade om glädjen att få gräva ner små föremål i jorden, som för dem lika gärna hade kunnat vara stenar.

Därför måste också förvåningen ha varit så mycket större när det plötsligt började växa plantor i plastmuggarna. Förrförra helgen tog vi med oss växten till Landet och planterade den under högtidliga former.

Inte bara var det stort att få sätta sin första planta i jorden – kanske ännu större var att Korvas äntligen fick använda sin vattenkanna till annat än att hälla vatten på våra fötter.