(VARNING! Om du inte redan har sett men vill se säsong tre av True Blood – läs inte det här. Jag repeterar: LÄS INTE DET HÄR. Om du redan har sett säsong tre av True Blood, eller inte vill se den över huvud taget, då går det bra att läsa det här. Men förslagsvis bara om du verkligen inte har någonting annat att göra.)

Jag är ensam kvar på landet och sitter och oroar mig för Russell Edgington. Han är en vampyr i serien True Blood, som i sista avsnittet av säsong tre gjuts in i betong. Jag har oroat mig mycket för Russell Edgington de senaste dagarna. Egentligen förtjänar han den grymma behandlingen, för han är ondskan själv, men jag tycker väldigt mycket om hans karaktär.

Och sen är det många andra frågor som uppstår i och med ingjutningen. Kommer han att självläka där han ligger, oförmögen att äta? Han var nämligen rätt illa däran av exponering för dagsljus innan man hällde betong över honom. Och exakt hur länge klarar sig en vampyr utan mat (blod)?

Att vampyrer skulle vara odödliga är det ju lite si och så med, det vet man om man har sett True Blood, där de dör på löpande band. Oftast har de då genomborrats av något träföremål, men även en och annan stackare som har exponerats för dagsljus. Vampyrer är alltså odödliga OM de inte genomborras av träpålar och OM de inte utsätts länge för dagsljus och OM de inte töms på blod.

I så fall är jag också odödlig. OM jag inte drabbas av sjukdomar, ålderdom, olyckor, attentat eller svält så är jag odödlig.

Men det är knappast något jag stoltserar med.