Efter fem helt nappfria dygn bestämde vi oss, tillsammans med Korvas, för att avveckla dem helt och hållet. Att hänga dem i trädet för ett mer symboliskt farväl får vi vänta med någon dag, tills det hinns med i planeringen. 

Men det kändes rätt att sluta idag. Vi har länge pratat om att när hon slutar med nappen är hon stor och då ska vi plocka bort kanterna på sängen (de löstagbara spjällsidorna). Det hade vi naturligtvis kunnat göra för länge sedan, men eftersom det aldrig blev av tyckte vi att det kunde passa som ett sätt att extra betona hennes ”storhet”, genom att ta av dem i samband med sluta-med-nappen-ceremonin.

Det var det ena – lockelsen att få sova i en stor säng (sängen gick att dra ut och göra större i samband med borttagandet av sidorna) – det andra var att vi lovat att införskaffa henne en egen liten cd-spelare så att hon skulle kunna somna till en saga, efter den saga vi själva läser för henne. Förhoppningen är också att denna lilla manick ska distrahera henne från eventuell sugabstinens.

Sällan har man skådat ett mer upplivat barn. Hon kunde kunde inte hoppa ner i sängen snabbt nog, efter att vi var klara med placeringen av bandspelaren och förvandlingen av sängen. Hon föreslog inte ens tandläkarleken och ville inte höra mig läsa någon saga. Hon ville lägga sig direkt i sin stora säng, efter att hon tryckt på den knapp på spelaren hon just lärt sig var play.

Till ljudet av Pelle Svanslös lämnade jag mitt stora stolta barn.