Nu händer det mycket i Korvas liv ska jag säga. Jag hade till och med författat ett par rader till ett inlägg som jag aldrig hann slutföra, innan läget förändrades så drastiskt att det stod klart att det inte fanns något utrymme längre för just det inlägget. ”Utvärdering av blöjprojektet: noll droppar i pottan”, hade jag bland annat skrivit.

Då hade det gått två dagar på landet, som Korvas varit utan blöja större delen av dagarna. Varje gång det kom kiss blev hon lika förvånad och kom springande med blöta kalsonger och sa att hon måste kissa. Väl på pottan var dropparna slut. Jag misstänker att hon tidigare inte har tagit någon större notis om hur det känns precis innan det är dags, när hon har haft blöja på sig nästan alla dygnets timmar.

Så kom vändningen när vi åkte på en förmiddagsutflykt till en närbelägen liten sandstrand. Då var hon naken under flytvästen och vi sa att det gick bra att kissa när- och varhelst hon behagade på den lilla, just då helt obefolkade stranden. Och då hände det. Först ville hon att jag skulle hålla upp henne, men efter att hon märkt att det faktiskt kom några droppar sprang hon runt själv och pinkade in sitt revir med ett uttryck av uppriktig lycka och förtjusning i ansiktet.

Nu har hon väckt oss klockan sex, två morgnar i rad, och ropat att hon vill kissa på toaletten.