Det blev aldrig någonting av med nappträdet. Korvas tog täten i nappslutandet och vi var inte dummare än att vi hakade på och sen blev det aldrig av att vi besökte trädet för att hänga upp napparna. 

Men när jag hittade en napp i skötväskan igår på stranden, passade jag på att låta henne hänga upp den i ett träd där. Mest för att gardera mig mot om hon till äventyrs skulle komma ihåg historien om nappträdet, och ha levt i ett förvirrat tillstånd sedan dess.

Det var en snabb och osentimental process och när vi var klara sa hon: ”jag är en stor tjej som slutat med napp.” 

Och så tillbaka till stranden.