Vi hade en lista på saker som skulle fixas, Korvas och jag. Bland annat ville vi ha en cykelbarnstol och en hjälm. Jag har en fin cykel som jag aldrig använder, men på senaste tiden har jag drömt om att använda den tillsammans med Korvas. Jag har till och med börjat mäta sträckor i cykeltid, och börjat tänka på saker vi skulle kunna hitta på om vi bara hade haft rätt utrustning för att cykla.

Flera gånger har en vän tipsat mig om en butik i Västertorp, där de säljer alla tänkbara begagnade artiklar för barn, men först idag blev det av att vi faktiskt kollade in stället. Korvas sov i vagnen när vi kom dit, så jag strosade runt själv en stund och frågade efter vad som fanns, hur länge butiken hade funnits och så vidare. Efter bara någon minut sa jag till föreståndarinnan: ”jag ska blogga om det här stället.”

Det förvånade mig att jag sa så, för det är sannerligen ingenting jag brukar säga till någon. Möjligen till Lisa ibland, som ett skämtsamt hot, men aldrig till någon främmande. Det låter konstigt att säga så, men jag blev så glatt överraskad. Barnprylar är så förbannat dyra och har inte sällan en alldeles för kort livstid, trots att deras potentiella livstid egentligen är oerhört lång. Vilket är ett hån mot både plånbok och moder jord. Och så finns det här stället, med hur mycket kläder och prylar som helst, välsorterat efter åldrar och storlekar och allt till billiga priser. Det förtjänar man att veta om, tänkte jag.

Eller vad sägs om en så gott som ny tiger-cykelhjälm för 55kr, eller ett par spindelmannen-badbyxor för 24kr?