Jag halkade i köket en gång när jag var liten, men räddades från ett fall genom att jag fick tag i handtaget till en skåplucka. Av farten öppnade sig luckan då och det första jag fick syn på därinne – allting skedde på bråkdelen av en sekund – var ett paket med texten ”Balans”. Senare fick jag lära mig att paketet innehöll något fibertillskott som skulle vara nyttigt, som mamma hade i filen ibland på morgnarna.

Jag tyckte att det var väldigt fascinerande det där, att det första jag fick syn på när jag hade tappat balansen var ordet balans. Det föreföll så osannolikt, speciellt som det fanns hur många paket som helst därinne. Jag funderade mycket på det där efter det. Händelsen kom, i sin obetydlighet, att bli en nyckelhändelse – en tidig lektion i slump, sammanhang och perception.

Att jag såg just det där paketet när jag halkade var ingen slump i sig. Slumpen bestod i att jag halkade precis där paketet fanns, vilket gjorde att jag lade märke till det, därför att det var ett oerhört passande paket för situationen. Tidigare visste jag inte ens att paketet fanns, eftersom jag inte hade någon relation till det.

Precis som när man har lärt sig ett nytt ord. Plötsligt hör man ordet överallt, som om det uppfunnits i samma sekund som man lärde sig det. Eller att man verkligen upptäcker att hela stan dräller av barnvagnar, bara för att man råkar ha ett barn själv, eller vill ha ett. Från att barnvagnarna med tillhörande föräldrar tidigare bara har varit en del av den allmänna massan av människor. Saker som tidigare har varit osynliga träder fram i färg, så fort man får en relation till dem.

Jag är inte alls säker på vad jag försöker säga med det här… Fan. Hade jag varit Lisa hade jag sagt att det bara var någonting jag halkade in på.

Hon är född i Göteborg vet ni.