Jag har en ny aktivitet på landet. Nu tittar jag aldrig planlöst ut över havet längre, utan jag letar. Hela tiden letar jag efter tecken på liv – håller andan i väntan på att någonting ska visa sig ovanför ytan.

För det verkligt märkvärdiga när jag såg sälen för en vecka sedan var just det att ett liv, i form av ett stort huvud, plötsligt bara dök upp ovanför ytan, på en plats där man normalt bara ser vattnets rörelser och en och annan fisk som slår eller fågel som dyker.

När en varelse som är betydligt större än en själv plötsligt visar sig blir det så uppenbart hur lite av havet man verkligen ser. Att det enda man är någorlunda bekant med är ytan – ett efter vinden skiftande underlag, ibland stilla och ibland stormande vilt – som bara är taket till en annan värld.