En gång hette det hobbyrummet, men nu börjar vi lite trevande att kalla det för kontoret. Kontoret har genomgått många olika faser och agerat snickeri, skaparverkstad, lager, kontor, lekrum och vad-ska-jag-nu-lägga-den-här-skiten-nu-då-jag-lägger-den-här-så-länge-rum. Men nu är det andra bullar. Även om det finns saker kvar att göra kan man tydligt se att kontoret håller på att formas till någonting ganska bestående. Inneboende är på plats och det är dennes kontorsplats som tydligast syns i bilden, men även små hörn av Lisas och min är synliga. Bakom kameran gömmer sig Mollys plats, och till höger i bild kan man se halva Korvas kontorsplats.

Det jag snabbt insåg att jag skulle sakna allra mest från inneboendes rum var läshörnan med tillhörande tjusiga Audrey-Hepburn-tavlan. Ni kan säkert föreställa den glädje jag upplevde inombords när jag upptäckte att det gick att flytta hela den hörnan ner till kontoret.

Nu blev det mycket inredning här, men det tänker jag inte be om ursäkt för. Egentligen var det här från början tänkt att vara en inredningsblogg, det råkade bara komma en bebis emellan, varför fokus bitvis har hamnat på den – bebisen. Som förövrigt inte är en bebis längre, vilket säkert inte är någon överraskning för er som har läst här ett tag. Ni som inte har läst här för inredningens skull förstås och helt struntat i det lilla barnets utveckling. Ni har nog blivit besvikna rätt många gånger.

Till er vill jag säga grattis och tack för att ni orkade vänta!