När jag för någon vecka sedan skrev om att Korvas överraskade mig med att nå upp till knappen vid övergångstället, googlade jag lite för att se om det fanns något riktigt namn på den där apparaten. Någonting så vanligt förekommande borde ha ett annat namn än ”knappen”, resonerade jag. Naturligtvis ville jag i så fall inte missa det och sedan bli hånad för min okunskap.

Något riktigt namn tycktes den dock inte ha, men istället upptäckte jag någonting annat som jag inte hade någon aning om. Nämligen att handen som pekar uppåt på den lilla lådan pekar mot himlen och betyder: Det finns bara en väg till Jesus. 

När jag ventilerade det här med andra visade det sig att många redan kände till saken, så trots att det var det jag ursprungligen försökte undvika, fick jag i alla fall skylta med min okunskap.

Hur som helst finns det många obesvarade frågor kring den helige handen. För hur man än vrider och vänder på det, så pekar den ju mot knappen. Betyder det att Jesus är en knapp? Det är en teori som, med tanke på antalet knappar runt om i riket, skulle styrkas av uttrycket ”Jesus finns överallt”. Om det nu ens finns ett sådant uttryck förstås, men det tror jag.

Eller betyder det att man kommer till Jesus om man trycker på knappen? I så fall skulle det kännas snopet att ha varit hos honom så många gånger, utan att ens ha märkt det.

Alternativet är ju förstås att handen bara sitter där och inte har någonting med varken knappen eller övergångstället att göra. Bara som en extra liten påminnelse om var han finns bara. Och man lär också hamna hos honom förr än man anar om man har för vana att titta uppåt när man går över gatan.

I ärlighetens namn känns kopplingen mellan knapptryckande och någonting gudomligt ganska krystad. Upphovsmakarna har verkligen dragit det här med mindfulness till sin spets.