Nästan varje dag får jag sms från Molly när hon har slutat skolan, vilket nästan varje dag sammanfaller med att jag hämtar Korvas på dagis, vilket nästan varje dag gör mig lite irriterad, eftersom jag är mitt uppe i hämtbestyren då. Det är inte ett bra läge för onödiga sms, tycker jag.

Nu tycker ju inte Molly att sms någonsin kan vara onödiga och delar gärna upp korta meningar i flera olika sms, vilket kan göra mig fullständigt vansinnig eftersom det tar så extremt lång tid för min telefon att ladda upp dem.

Nästan varje dag handlar sms:en om när jag ska komma hem. Antingen frågar hon ”var är du?” eller ”när kommer du hem?”. Alltså hon frågar alltid båda men aldrig i samma sms, det är bara ordningen som skiftar. Hon älskar att vara hemma själv och vill veta exakt hur lång tid hon har till sitt förfogande.

När jag nu senast fick sms:et ”var är du?”, började jag skratta lite för mig själv. Inte för att sms:et kom mer lägligt den här gången, utan för att jag kom på ett nytt briljant svar tyckte jag.

”Precis bakom dig”, svarade jag och fortsatte att fnissa lite åt min egen genialitet.

Men då visste jag ju inte att hon stod ensam i en mörk lägenhet och blev fullständigt livrädd.