Korvas hade, utan hjälpande instruktioner, klätt på sig allt själv när vi fikade häromdagen och satt med innejackan bak och fram. Vilket också gällde för tröjan under innejackan, och hade jag inte tipsat henne vid skopåtagningen så hade skorna också suttit på fel fot. Så blir det oftast. Det som fascinerar mig är inte att kläderna då och då hamnar på kroppen på ett annat sätt än det traditionella – så som det blir om slumpen får styra – utan att hon tycks ha en väldigt klar idé om hur det ska vara. Hon är, så att säga, oerhört konsekvent i sitt tvärtombeteende.

Det andra jag tänkte berätta, var att det var inte bara diskussionen om döden som gjorde oss på bättre humör den där dagen. Sjukleken bidrog också i hög grad till den goda stämningen.

Turas man bara om och ser till att välja en mild åkomma, är det riktigt trevligt att vara sjuk.