En god planerare bakar in tid för oanade händelser. Räknar ut den effektiva tiden det tar att göra någonting – att ta sig från en plats till en annan, bygga någonting, laga mat, vika tvätt eller vad det nu kan vara – och lägger ihop den tiden med en tidsbuffert för oanade händelser. Det kan vara förseningar i tunnelbanan, vägarbeten, att man inte har rätt skruvar till det man ska bygga och måste handla nya, och så vidare.

Den goda planeraren kommer mycket sällan försent och får ganska ofta använda sin tidsbuffert för oanade händelser till väntan istället, om den exempelvis är på väg för att möta någon, och någonting oanat inte kommer emellan. Om den inte har stämt träff med en annan god planerare, som inte stött på några oanade händelser, förstås. Då blir träffen bara något tidigarelagd.

Allt det här sätts ur spel när man har att göra med krafter som är oanade i sin natur, därför att man inte har någon effektiv tid att förhålla sig till. Det oanade upphör förvisso att vara oanat när det har blivit definition, i den bemärkelsen att man anar, eller rent av vet, att det oanade kommer att ske, men i vilken form och omfattning är det omöjligt att beräkna.

Ibland kan en gren på marken vara någonting man bara går förbi.

Ibland kan en gren på marken komma att bli det viktigaste man har i livet.