In i det sista fiskar hon efter att vara uppe lite längre, den gode Korvas. Om nu inte själva läggningen är att betrakta som ”det sista” förstås, och det bord det ju vara, för då fiskar hon även efter det sista. Det är kanske framförallt då det stora fiskandet börjar.

Hon tassar upp och säger att hon är kissnödig och så sitter hon där med finurlig min, utan att så mycket som en droppe ramlar ner i vattnet. Inte överraskande berättar hon sen att det inte kommer något kiss och så lunkar hon motvilligt tillbaka till rummet. Två minuter senare, när jag står och hänger tvätt, hör jag hur det skrapar försiktigt inne på toaletten och då har hon börjat leka med båtarna och den lilla vattenkannan som brukar vara med henne i baljan när hon badar.

När jag konfronterar henne säger hon att hon inte leker utan att hon tycker att båtarna ska vara inne hos henne i sovrummet, men eftersom jag inte delar den uppfattningen skickas hon tillbaka till rummet igen, utan badleksakerna. 

Precis när jag har tagit vid där jag slutade, med tvätthängningen, börjar hon gråta och säger ”men jag måste ju faktiskt bajsa”, på ett sätt som att det var orättvist av mig att köra ut henne från badrummet när hon måste bajsa. Vilket det i och för sig hade varit om så hade varit fallet.

”Men BAJSA då!”, säger jag. Om du är bajsnödig så får du ju bajsa och inte börja leka med båtarna. Sen sitter hon där på toaletten igen och ser sig omkring, utan finurlig min, men med lika skralt resultat.

”God natt mitt älskade barn. Inget mer spring nu”, säger jag när jag har skickat henne till rummet igen. Då börjar hon gråta igen och säger att man faktiskt måste få gå upp om man är kissnödig, och det får jag ju tillstå att hon har alldeles rätt i. 

När det är ungefär en centimeters glipa kvar mellan dörren som jag håller på att stänga och dörrkarmen, frågar Korvas: ”Vad gör du pappa?”

”Jag hänger tvätt”, svarar jag.

”Varför då?”, säger hon.

”För att tvätten är blöt”, svarar jag.

”Varför då?”, säger hon.

”För att kläderna var smutsiga och då tvättade vi dem och när man tvättar dem blir de blöta och då måste man hänga upp dem för att de ska torka”, svarar jag.

”Varför då?”, säger hon.

”God natt Korvas, nu måste du sova”, svarar jag.