”Titta, där är två skuggor som håller varandra i handen!”, ropar Korvas.

Hon är medveten om att det är hon och jag, och hon är extra intresserad av skuggor nu för att vi har lånat en Lilla-spöket-Laban-film på bilblioteket, och på den finns ett mycket spännande avsnitt, där Laban blir osams med sin egen skugga. Han tycker att skuggan är skitdålig på att göra skuggfigurer och kallar honom för världens sämsta skugga, vilket gör att skuggan blir vred och försvinner iväg. Då blir Laban ledsen och inser att han var dum och saknar sin skugga och letar efter honom i fängelsehålorna. När de plötsligt upptäcker varandra blir de båda vettskrämda, men blir sedan sams och kramas, och ordnar en sjuhelsikes skuggshow för Labolina och Prins Bus.

Allt det här diskuterar vi, Korvas och jag, och vi kommer fram till att vi inte är arga på våra skuggor. De sköter sig.

Även om de är härmapor och klänger fast vid oss som plåster.