Jag antar att jag borde ha glatt mig åt att jag kunde se dem över huvud taget, långsynt som jag har blivit, men när jag skulle tvätta mig i ansiktet och upptäckte hårtofsarna på mina öron blev jag chockerad. Både över att de var där och över att jag inte hade upptäckt dem tidigare. Tofsarnas längd vittnade om att jag hade haft mer än skälig tid på mig att upptäcka dem, om jag bara hade varit mer observant…

Läs krönikan här!