Jag satt och försökte knåpa ihop en text om att vi var på Solvalla igår. Det var vi nämligen och det kändes lite smått surrealistiskt att vi var det faktiskt, för man kan inte kalla oss för en hästfamilj precis. Men det var fint, Lisa skulle göra en fotoövning där och vi följde med allihop, och även den familjemedlem som följde med under tvång visade upp sin bästa sida. Så hade det verkligen inte behövt vara, det är alltid lite vanskligt med hur det ska bli med det där, men utan tvånget hade familjemedlemmen ifråga inte visat upp någon sida över huvud taget.

Det var inte långt kvar tills jag skulle gå och hämta Korvas på dagis när jag skrev, och eftersom jag inte hade någon idé om vart Solvallatexten skulle ta vägen la jag ner den och stängde av datorn. Men jag var ruskigt trött och ögonen tittade i kors och jag höll på att somna stående och tänkte att det är nog bäst att jag tar en fem minuters kortvila innan jag sticker iväg. Och så la jag mig på soffan med en äggklocka i handen och somnade på stubben och vaknade strax av att klockan pep, och jag minns att precis när det ringde sa jag en mening i drömmen: ”Vänta, jag ska gå till Carballi och köpa köttbullar.”

Jag mindes ingenting annat och tänkte inte mer på drömmen sen, men alldeles nyligen funderade jag på vad jag skulle laga för mat imorgon och kom instinktivt att tänka på köttbullar. Och när jag tog fram köttfärs ur frysen för att tina mindes jag drömmen, och insåg att jag naturligtvis måste laga dem Carballi-style, vilken style det nu må vara.

Det hade onekligen varit enklare att köpa, men dels vet jag inte vem Carballi är och dels låter det rätt dyrt.