Jag avskyr att kasta matrester. Speciellt avskyr jag att kasta köttrester därför att det är en så uppenbar skymf mot djuret som fick sätta livet till, och likförbannat händer det ibland att köttrester hinner blir skämda. Nu finner jag en viss samvetströst i att råttorna i alla fall kommer att mumsa i sig resterna. Man kan tycka vad man vill om råttor, men de är bra på att ta hand om rester.

Mina tankar kretsar mycket kring råttor dessa dagar, vilket säkerligen beror på att vi har fått råttor i grovsoprummet. Eller fått och fått, vi har nog alltid haft råttor där och jag tror att det är vanligare att det finns råttor i grovsoprum än att det inte gör det, men nu märker man av dem på ett annat sätt. Både genom att man ser råttbajs överallt och att det sitter uppe skyltar om råttgift lite här och där. Antagligen är de fler nu än tidigare.

Därför knackar jag alltid på innan jag öppnar plåtdörren till soprummet. Jag vill ge råttorna en chans att hinna springa och gömma sig innan jag kommer in. Inte av ren artighet utan för att det värsta jag vet är överraskningsmomentet, när det bara sprätter till framför fötterna på en, då någon lortig gnagare tar till flykten.

Från och med nu kommer jag att knacka hårdare och vänta längre innan jag kliver in.