”Jag spiller inte längre”, säger hon med viktig uppsyn, samtidigt som en droppe mjölk rinner nerför hennes haka. Hon spärrar upp ögonen och har den där lillgamla tonen i rösten som är rätt gullig nu när hon är så liten, men som kommer att bli synnerligen ogullig om den håller i sig för länge. Ofta vill hon markera hur stor hon har blivit genom att upplysa oss om hur hennes beteende skiljer sig från en bebis.

”Om man spiller som en bebis får man ingen mat”, fortsätter hon…

Okej, det ska erkännas att vi aldrig aktivt har uppmuntrat spill. Vi har aldrig varit den sortens föräldrar som säger ”bra Korvas, gud vad duktig du är som spiller!”, det har vi inte. På så sätt är vi ganska hårda, men att vi skulle vara så hårda som att vi tar maten ifrån henne om hon spiller, det är rent svammel.