”Får man inte ta en köttbulle eller?”, säger Korvas och tittar först på mig och sedan mot påsen som är inkilad mellan våra tågsäten. Vi har kopierat strandpicknickkonceptet från i somras med baguette, kantarellmjukost, cocktailtomater och köttbullar (inte Carballis), och toppat receptet med fyra kokta ägg och en apelsin. Nu är två stackars köttbullar allt som är kvar och jag undrar om hon inte kommer att spricka snart, samtidigt som jag är glad över att hon har fått tillbaka aptiten. Det har varit lite klent på den fronten under förkylningsperioden.

”Jo, vi kan ta de sista också”, säger jag.

”Du bestämmer pappa, för du är så stor. När jag är stor får jag också bestämma.”