Minns ni hur det kändes när man var tonåring och satt och tittade på tv med sina föräldrar när det plötsligt blev sex i rutan, smaskande och nakna kroppar? Tystnaden som uppstod då. Hur man blev medveten om sina egna rörelser och andetag och ville sjunka genom möblerna och bad till högre makter att den pinsamma tortyren snart skulle upphöra.

Även om man aldrig skulle få för sig att fråga så var man ju lite nyfiken på hur de på andra sidan kände det, de vuxna, för de var ju också tysta och måna om att inte söka ens blick just då.

När Molly var lite krasslig häromdagen tyckte jag att vi skulle se en klassiker på dvd tillsammans. Men filmen, Trainspotting, var inte alls så som jag kom ihåg den.

Så nu vet jag. Att känslan på andra sidan inte är helt olik.