Imorse, när Molly var på väg till sin praoplats, skickade hon ett sms som fick mig att börja gapskratta: ”Det är semmeldagen idag kan vi inte baka det sen? Du kan ha med dig på luncherna du går på osv :D”

Molly har lärt sig att lägga fram argument för saker hon vill ska hända. Att man bara vill för att man vill är i de flesta fallen inte en särskilt framgångsrik modell, och det har hon förstått, men hon trevar fortfarande med själva argumenten kan man säga. Och framförallt i vilka situationer de verkligen behövs.

Jag lovade att vi skulle baka. Vill min dotter baka semlor med mig så ska vi baka semlor.

Men ”ha med mig på luncherna” och ”osv”, hahaha jag dör.