En av den senaste tidens avledande manövrar är att vi borstar händerna istället för tänderna. Med avledande manöver menar jag alltså någonting man kan ta till för att bryta en negativ stämning som ibland uppstår, exempelvis när det är dags för nattning.

”Jo, det är faktiskt dags att gå och lägga sig nu, men först måste vi borsta händerna”, kan jag säga. Inte sällan räcker det för att det tårögda barnet ska stanna upp och le, vilket redan där betyder att stämningen till viss del är bruten. Och så klämmer man ut tandkräm på spröten, väter borsten och börjar dra med baksidan av den mot handen, varpå stora skrattsalvor kommer.

Skrattet kommer sig både av att det är roligt för att det är så tokigt och för att baksidan av borsten, med räfflat gummi för att skrapa tungan, kittlar mot handen. Efter ett antal dagar börjar skrattet mättas av, och blir konstlat och tillgjort, och då vet man att det börjar bli bråttom att fundera ut någonting nytt.

Avledande manövrar är nämligen färskvara.