Jag tog en promenad i Hagaparken idag, innan jag gick och hämtade Korvas. Det ligger runt hörnet från där jag bor och jag behövde lite solsken och luft. Min dotter har beskyllt mig för att hämta henne för tidigt de senaste dagarna, så jag kände ingen stress där jag strosade fram på de slingriga grusvägarna.

Och så plötsligt kom Victoria och Daniel i sällskap av den senares föräldrar, som körde en barnvagn som jag förmodar innehöll den lilla hertiginnan av Östergötland. Tätt följt av ett par svartklädda typer som såg rätt slöa ut. Ska jag vara fullkomligt uppriktig såg vakterna så slöa ut att jag tänkte för en sekund att om jag hade velat så skulle jag sannolikt ha hunnit plocka upp den lilla Estelle och slunga ner henne i vattnet, innan jag övermannades. Varför jag nu skulle vilja göra det.

Jag är helt emot att kasta bebisar i vattnet, det vill jag verkligen betona, det här var bara en sådan där tanke man kan få, som man vanligtvis inte berättar för någon annan om.

Det var märkligt att se dem sådär, de såg ut som jag ungefär. Eller, kanske inte som jag precis, de hade ju backslick och jackor som inte var trasiga, men de såg ut som folk gör mest. En vanlig familj på promenad med farmor och farfar.

När jag hade hämtat Korvas och varit på biblioteket med henne och hört på sagostund, meddelade jag att vi skulle gå hem och laga mat. Då blev hon skitarg och skrek och grät och ville absolut inte gå hem. Så har det varit i ett par veckor nu och det är förbannat tröttsamt med det där gnället som kryper in under huden på en.

Hon borde ju ana ett mönster här tycker jag, att det inte hjälper att skrika varje dag, för det kommer inte att ändra på det faktum att vi måste gå hem och laga mat till slut. 

På vägen hem med det skrikande barnet tänkte jag på Victoria och Daniel och Estelle igen. Jag tänkte att om inte alltför länge kommer den lilla att bajsa på golvet inne i slottet och skrika sig röd som en tomat i ansiktet och ge blanka fan i att hon är hertiginnan av Östergötland.

Det fick mig på lite bättre humör faktiskt.