Jag antar att det händer när man är fjärran i tankarna. Så rycks man plötsligt tillbaka till nuet av en förbipasserandes frågande blick. ”Har den där blicken någonting med mig att göra?”, tänker man, och under ett ögonblick av vakenhet kan man se sig själv utifrån. Halvvägs hem med en skramlande kundvagn.

Rodnaden som pryder kinderna när man får vända om och gå tillbaka. Den som har läst här länge vet att samma sak hände för några år sedan. Nu gjorde jag det igen. Den här gången med en fullpackad dramaten i vagnen.

Lite kaka på kaka kan man tycka.