Ibland vill Korvas att jag ska ta en bild på henne när hon gör någonting. Det är mycket sällan det händer, betydligt vanligare är att hon inte bryr sig alls eller säger att man inte ska fota så mycket. Men när hon presterar någonting märkvärdigt, som riskerar att falla i glömska om det inte omedelbart dokumenteras, så resonerar hon annorlunda.

När jag tänker efter kan jag se en viss trend vad det gäller klättring. Och det kan man ju förstå. Det är någonting som händer i stunden. En fin teckning eller ett ståtligt legobygge är det ju inte särkilt bråttom med att fotografera.

Det här ögonblicket ville hon hur som helst att jag skulle fotografera och bad specifikt om att jag skulle ”sätta in det i datorn”.

Jag är inte säker, men det kan vara så att det hon menade var att jag skulle göra ett blogginlägg av det.

Så det gör jag nu, för att vara på den säkra sidan.