Jag somnar ibland när jag läser sagor. Framförallt när Korvas kommer in på helgmorgnarna, med en bok i handen som hon vill att man ska läsa. Då ligger vi kvar i sängen och jag somnar mitt i meningarna. Ofta fortsätter jag att läsa i sömnen. Läser vidare utan manus så att säga, och vaknar antingen av att jag hör själv hur konstig historian blir, eller av att Korvas väcker mig.

Ibland får jag dock ihop meningarna så att de blir fullständiga, om än inte överensstämmande med själva berättelsen. Nyligen somnade jag mitt i en mening där det sista ordet jag sa i vaket tillstånd var ”vann”, och fortsatte sedan efter egen regi med att säga ”med god marginal”. Samtidigt såg jag resultattavlan till en bowlingmatch framför mig i drömmen. Då var det sammanhanget som fick mig att vakna. Jag tyckte själv att det var märkligt att huvudpersonen plötsligt vann i bowling när historian handlade om någonting helt annat. Huruvida huvudpersonen hade vunnit med stor marginal eller inte framgick inte heller, förstod jag när jag gick tillbaka för att läsa med öppna ögon. Varför jag drömmer om bowlingresultat på min dyrbara fritid är också en stor gåta för mig.

Ibland är jag fullt vaken när jag ändrar en historia. Det sker när jag inte alls är överrens med berättelsen. Som i boken Den lilla mullvaden och mamman. Ett litet, litet smakprov ur boken är när de kära kaninerna Skutt och Skutta jagar varandra: ”Kanske hon bjuder in mig i sin lya! tänker han. Men sån tur har han inte. Skutta låtsas vara blyg, som unga flickor ibland gör.” Då slutar jag helt enkelt vid ”blyg”, eftersom avslutningen är så sanslöst puckad.

Det var en mycket enkel ändring. Boken som helhet är så full av utmanande ändringar att man närmast känner sig som en medförfattare när man är klar. Eller motförfattare kanske man ska säga.

Korvas har visserligen valt boken själv på biblioteket. Men det är illustrationerna hon har valt. Knappast att bli hjärntvättad med könsstereotyp dynga.