-Kan du lägga in en bild på mig och Korvas tror du? frågar Korvaspappa på andra sidan luren. Alltså på bloggen.
-Ja, svarar jag. Kan jag väl.
-Ja. Jag vill att det kommer ett inlägg på dagens datum också.
-No problem. Inga problem alltså. Jag fixar. Lita på mig.
-Tack
Vi lägger på och jag mumlar för mig själv: ”Mohahaha” 

Du kanske trodde att du gick säker för Korvasvikarien nu när det var så länge sen jag visade min nuna. Korvaspappa trodde uppenbarligen det. Men nä. Du vet hur man brukar säga. I de lugnaste vatten lurar de farligaste gäddorna. Sån är jag, en farlig gädda.
Du trodde väl inte att hela familjen var lika vän som Korvaspappa? Nej, det skulle sannolikt vara att bryta nån naturlag av nåt slag.
Så. Vad händer i Korvasfamiljen då? Jo. Det är nu när Korvaspappa jobbar som jag sätter min prägel på vårat barn.

Högaktningsfullt,
Korvasvikarien.

Hej min älskade.

Vi mår bra, även om jag hade kunnat döda för en döner vid din sida. Och en öl, eller kanske två.
Här hemma har vi öppnat ungdomsgård och jag funderar på om det här kan vara en affärsidé om man börjar ta inträde. Det förutsätter dock att de äter innan de kommer hit för de äter ganska mycket de där tonåringarna. Fast jag ska tillägga att de här exemplaren även är fina och smarta och roliga.
Och Korvas undrar du kanske. Jo, Korvas har the time of her life. Hon har fått hänga på Mollys rum, sitta i Mollys knä och äta ur hennes tallrik, bollat och mätt fötter med Lucien och smugit och pruttat mage med Faye.
Saknar hon dig undrar du. Jo. Det gör hon, men barn är listiga på det sättet. De tager vad de haver liksom. Det jag försöker berätta är att hon har börjat kalla Faye för pappa.

Hörs snart. Kärlek.
/Korvasvikarien

Hej alla Korvasbloggläsare!

Vi är på Gotland. Vi solar (eller är i solen), kastar frisbee, äter mat, petar på gråsuggor så de blir blir bollar, vi dricker öl, spelar kubb vi och ibland åker vi på utflykt. Vi är snart hemma igen och Korvaspappa berättar mer då.

/Korvasvikarien

Det är en trött Korvasvikarie. Det är en Korvasvikarie som längtar efter att Korvaspappa ska komma hem igen. Precis som om att han har varit borta och seglat runt jorden – och det har han inte och en världsomsegling tar dessutom bara 8 dagar som vi alla vet.

Men det är ibland när man är trött som man tar tillvara på vardagen på allvar. Man låter allt ta sin tid. Det är då man kan lukta på blommor i över en timme och livet ändå är bra fint.

OBS! Det är en relativt tråkig liten film, men om du är trött så kanske den är fin. 

Tyckte det blev lite väl gulligt och fint nu – så jag slänger upp den här också!

/Korvasvikarien