Idag på Aftonbladets förstasida finns en välkommenterad artikel om en man som vill försöka amma. Han stimulerar sina bröst med en pump för att se om det går att få igång en mjölkproduktion. De flesta kommentarerna är från arga och upprörda medborgare, som tycker att det är äckligt och vansinnigt. ”Varför kan vi inte låta kvinnor vara kvinnor och män vara män”, undrar de och fasar över att det snart inte kommer att finnas någon manlighet kvar. ”Snart kommer alla män att springa runt i kjol.”

Att experimentet ska visas i kanal 8 på tv gör visserligen att projektet får en viss cirkuskänsla över sig, men jag kan inte förstå varför experimentet i sig skulle vara äckligt och upprörande. Och jag förstår inte riktigt de som säger att det är ett försök att gå emot naturen, i jakten på jämställdhet. Är det inte enormt intressant att män faktiskt har bröst och mjölkkörtlar och därmed förmågan att kunna producera mjölk? Går man verkligen emot naturen med detta experiment, eller utforskar man vad naturen har gett oss för möjligheter? Och ”konstgjord väg”, jag vet inte. Säger man att kvinnor som använder pump för att få igång sin mjölkproduktion, gör mjölk på konstgjord väg? Och beträffande manligheten så måste det ju vara så att om det skulle visa sig att män är förträffliga ammare, så är det också manligt att amma. Eller?

Jag kan tycka att det känns konstigt, när jag tänker på det. Inte äckligt eller fel, men konstigt. Och konstigt känns det därför att det är ovanligt. Men det är mycket som känns konstigt innan man är van. Min pappa har berättat att många tyckte att det var konstigt när han rullade omkring med mig i barnvagn, på sjuttiotalet. Men det är det ju inte idag. Då menar jag inte att pappa rullar omkring med mig i barnvagn idag, för DET vore konstigt.

 Men ni förstår vad jag menar.