För närmare två månader sedan bad jag om små och tillsynes obetydliga saker att analysera, och lovade att ta itu med dem alla innan jag dör. Sen tog jag itu med en och lade därefter ned verksamheten tills vidare. Det var ett ganska överskådligt antal frågor som kom in, så jag har behållit de andra som en livförsäkring kan man säga.

Men jag tycker om att hålla vad jag lovar och vill därför fortsätta beta av redan nu. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att min tid är kommen i och med det. Men det betyder att när tiden väl är kommen, kommer jag att ha frid i sinnet. Eller, när tiden väl är kommen kommer jag inte att ha någonting i sinnet, så det jag talar om är egentligen tiden strax före. Friden före den komna tiden.

Det blir korta och effektiva analyser, men jag förbehåller mig rätten att eventuellt, om andan faller på, gå tillbaka och göra en djupare analys av ett redan behandlat ämne. Vissa svar kommer att bli så korta och självklara att de kanske framstår som onödiga. I dessa fall är det ganska sannolikt att de faktiskt är det också – onödiga. Men det är också fullt möjligt att svaren bara är tillsynes obetydliga och att deras fulla betydelse blir uppenbar först vid en analys av själva svaret, men vi måste, av uppenbara skäl, sätta gränsen för analyserandet någonstans.

Maria

Hur kommer det sig att när man har gott om tid på sig så blir man alltid som mest försenad?

 

Korvaspappa:

Därför att man är så trygg i att man har gott om tid att man tror att man har gott om tid under en längre tid än man i själva verket har det. Gott om tid alltså.

Sven

Varför hasar folk med fötterna när de går i tofflor? De gör ju inte det när de går med vanliga skor…

 

Korvaspappa:

Det beror på att tofflor, till skillnad från vanliga skor, inte sitter fast i hälen.

anna
Förut brukade jag droppa funderingen ”Hette MacGyver Macgyver i förnamn, MacGyver i efternamn eller Mac Gyver (för och efternamn). Det blev alltid en riktig kluring för folk, men sen kom google och pajade allt. Jag tycker att du kan alaysera varför man aldrig riktigt tillfullo uppsakattar det man har förän det är borta. Applicerbart på vad som helst faktiskt.

 

Korvaspappa:

Därför att man inte tillfullo kan veta vad man har haft förrän det är borta. Den fulla uppskattningen kräver reflektion och reflektera kan man bara göra över saker som har hänt. Om man äter middag till exempel, kan man ju alltid hoppas och kanske anta att nästa tugga blir lika god som den förra, men man kan inte säkert veta förrän man har svalt den.

Alltid ett steg efter.