Konsumtionen av bebissaker är fullkomligt hysterisk. Barnvagnar är ett eget kapitel. Folk kör omkring med ekipage för en förmögenhet. Sedan är det allt runtomkring. Det finns precis hur mycket som helst, bara fantasin sätter gränsen. Och plånboken givetvis. Men då ska det gärna komma med den bittra eftersmaken av att: ”Jag har inte råd att ge min bebis det allra bästa”. Jag vågar vara så djärv att jag påstår att minst 90% av alla dessa prylar är onödiga. Eller i alla fall inte nödvändiga. Men väldigt många är känsliga med sina bebisar och fortsätter att handla för glatta livet.

Därför gläder det mig oerhört när jag ser att det finns ett ärligt bebisföretag i Babyland. De hymlar inte med att de vill locka till impulsköp. Titta själva! Gå in på babyland.se. I vänstermarginalen klickar ni på ”Diverse” och sedan på ”kassaplock” så kommer sidan fram.

Kan det måhända vara en anteckning från skapandet eller uppdateringen av hemsidan som de förargligt nog har glömt att ta bort?  

Måndagar och fredagar är mina jobbdagar och då har Lisa Korvas. Så har vi kört från start. Eftersom jag frilansar innebär det, oroväckande ofta, att jag är hemma i alla fall (se bifogad inkomstuppgift i artikeln i Aftonbladet). Då har jag en del egna projekt som jag ägnar mig åt. Eller borde ägna mig åt.

Jag vaknade kl 09.00, trött av nattens bloggsurfande, av att Korvasson gallskrek. Fortfarande snorig och ville inte sova, trots att ögonen var röda av trötthet. Bredvid på soffan låg Lisa som också var sjuk och såg minst lika upprörd ut som korvas. Även om hon inte skrek. Då bestämde jag mig omgående för att, även idag åsidosätta mina projekt, och ta med mig Korvas ut. Tänkte att det skulle lindra Lisas plågor något och att Korvas skulle få en bättre chans att somna om hon fick åka vagn. Dessutom var det hög tid att handla den där snorpumpen. Mot Apoteket alltså.

Korvas blev glad i vagnen men hade inte för avsikt att sova. Hon har nyligen upptäckt att hon har en tunga. Så nu satt hon, oerhört koncentrerad, och slickade på blixtlåset till overallen. På Apoteket har de inga snorpumpar eller snorsugar alls, visade det sig. De hänvisade till Babyland och jag blev direkt lite orolig. På Babyland får man lätt känslan av att man måste vara miljonär för att ha en bebis.

När vi kom in i affären frågade jag var snorutrustningen fanns. Sedan var jag dum nog att fråga vad det var för skillnad mellan de olika. Jag hade ju bestämt mig för pumpen (efter alla tips jag fått i mina kommentarer till inlägget ”November”), så varför kunde jag inte bara ta den och dra!? Och så förklarade han: ” Jo, den här snorsugen (som givetvis var dyrare än de andra) är inte lika skadlig för barnets slemhinnor”. ”Och den där då” frågade jag och pekade på snorpumpen. ”Ja, den är ju skadligare för barnets slemhinnor” svarade han. Jaha, vafan säger man då? ”Jo men då skulle jag gärna vilja ha den där som är mest skadlig för mitt barns slemhinnor”. Varför har de i så fall olika alternativ?

Så Korvasson och jag lunkar hemåt, med känslan av att ha blivit lurade, med en snorsugare i bagaget. På förpackningen finns en bild som tydligt illustrerar hur en mamma (såklart) suger snoret ur näsan på sitt barn. Det är bara att hoppas att det där filtret håller tätt. Men så inser jag plötsligt, att många barn faktiskt tycker om snor.

Kanske går det att träna henne till att suga upp det själv.