Vi har långa härliga frukostar här ute. Igår satt vi i nästan två timmar och åt och konverserade. I vardagen upplever jag ofta frukosten som ett nödvändigt ont. När jag bodde själv åt jag aldrig frukost, men Lisa äter alltid frukost och jag har upptäckt att man blir lite piggare av att äta på morgonen. Men det tar en stund för mig att få aptit och ofta hinner jag inte komma dit på vardagarna och då blir det att jag pressar i mig maten bara för att jag vet att det gör mig gott. Men långa frukostar i lugn och ro är fantastiska. Korvas verkar också gilla de utdragna måltiderna och hon sitter nöjt och pillar med sin mat och när vi är klara är det snart dags för hennes lunch.

Idag blev vi ensamma på ön i några timmar, då de andra åkte in till Vaxholm för att handla. Korvas och jag satt i bassängen igen och plaskade för glatta livet tills hon var alldeles blå om läpparna. Hon hade nog gärna fortsatt en stund, men jag tyckte att det verkade lämpligt att blåsa av innan hon drabbades av svåra köldskador. Och så gick jag naken från bryggan upp till huset. Jag brukar nästan aldrig gå naken, ens i mitt eget hem, men idag gick jag naken i träskor och med Korvasson i famnen. Men jag var inte helt avslappnad och kastade oroliga blickar över till ön mittemot för att se så att ingen var där och såg mig och så tänkte jag: ”Vad har det tagit åt mig egentligen? Gå omkring naken i träskor på det här viset. Tänk om någon ser mig.”

Och när vi kom in pekade Korvas på min snopp och skrattade och så gjorde hon så flera gånger och jag tänkte att nu får det vara slut på de här nakenpromenaderna. Sen lyssnade vi på Velvet Underground och Korvas satt på golvet, i sin nya fina badrock och gungade i takt med musiken.

Efter ett tag kröp hon upp till mig i soffan, där jag satt och läste, och bökade runt en stund för att sedan plötsligt slockna i mitt knä. Med sin ena hand nöp hon mig i benet lite då och då medan hon sov. Och jag kunde inte låta bli att förundras över hur fantastiskt det är att det finns en liten människa som finner trygghet i att sova i mitt knä. Jag klappade henne på pannan och läste vidare i min bok.

Och finare än så blir det inte.