Korvas har utvecklat en passion för bönor. Det är ännu oklart om det gäller alla sorter, men hon är med säkerhet överförtjust i de svarta. När hon väl hade fått smak för de små skatterna gick hon inte att stoppa. Hon skrek vid matbordet, trots att hon själv redan hade ätit, ända tills en ny böna placerades framför henne. Plötsligt förlorade allt annat runtomkring henne sin mening. Kvar fanns bara hon och bönan. Långsam som en sengångare men med orubblig målmedvetenhet stäckte hon sig efter den svarta bönan. Hon påminde om en robot på en fabrik, som rör sig långsamt men med millimeterprecision, och med ett perfekt pincettgrepp plockade hon upp den och förde den tillbaka. Munnen öppnade hon en lång stund innan den lilla handen var framme. Och så stoppade hon in tumme och pekfinger i det öppna gapet, släppte bönan, tog ut handen, tuggade och svalde. Och inom kort ropade hon högt efter en till.

När jag i förra veckan vaknade med en blåsa på handen, efter att under natten ha bränt mig på elementet, tvistade Lisa och jag om hur man skulle göra med brännblåsan. Hon sa att det var bäst att punktera den, medan jag trodde att det var bättre att behålla den ett tag. Den fick sitta ett par dagar, men såg ful ut och började klia och jag tänkte att jag nog ville punktera den i alla fall. Men då hade Lisa gjort en helomvändning och påstod nu att det var bättre att behålla blåsan, så jag lät den vara kvar ytterligare en dag.

Morgonen därpå kliade det ännu mer och min längtan efter att punktera den hade växt sig ännu starkare. Men nu hade jag alltså Lisas stränga råd emot mig. Jag var på det klara med vad jag gav mig in på, men såg min chans till ett alibi i Korvas. Jag visste att min blåsas likhet med en böna skulle väcka hennes begär. Vid ett obevakat tillfälle fångade jag Korvassons uppmärksamhet och höll fram min hand. Hennes blick gick inte att ta miste på, hon hade sett ”bönan” och hon skulle ha den. Den lilla handen med pincettgreppet lät inte vänta på sig och när inte bönan med en gång lättade från underlaget, nöp hon till och förvandlade blåsan till en blöt fläck.

”Du Lisa, Korvas rev sönder min blåsa”.

Korvas och jag var hos en kompis igår och kom hem sent. Det visade sig att det var riktigt trixigt att ta sig hem kommunalt, men eftersom min vän är så snäll fick vi skjuts. Korvas sov i vagnen i hallen och jag fick väcka henne för att pula ner henne i bilbarnstolen, men mina farhågor till trots fann hon sig ganska snabbt i situationen och satt vaken men knäpptyst under bilresan. Lisa som hade varit på gallerirunda på kvällen var fortfarande uppe när vi kom tillbaka. Hon tog över Korvas och nattade henne medan jag gjorde ett inlägg till bloggen.

När jag gick och la mig låg Lisa ytterst i sängen trots att jag skulle gå upp med Korvas. Hon fuskar med det där ibland. Ganska ofta faktiskt. Vi har lite olika uppfattningar om hur varmt det ska vara i sängen också, jag har det gärna lite svalt medan Lisa vill ha det varmt, helst jättevarmt. Vi sover med dubbla täcken och en filt och ligger man innerst blir det extra varmt, för där har man ett element bredvid sig. I höstas ville elementet inte bli riktigt varmt, men nu är det skållhett. Det är så hett att jag vaknade med en brännblåsa på handen i morse. Jag förstod först inte var den kom ifrån, men på vardera sida om blåsan finns två mindre brännmärken och avståndet mellan märkena är samma som avståndet mellan de utstickande delarna på elementet, så efter lite detektivarbete trillade polletten ner. Jag trodde inte att vattenburna element blev fullt så varma att man kunde bränna sig på dem, men nu vet jag bättre.

Jag måste komma ihåg att kolla så att inte Korvasson, som också har ett likadant element vid sin säng, inte kan komma åt det. Att sänka värmen är ju naturligtvis också ett alternativ och om hon brås mer på mig än på Lisa, i det avseendet, så kanske hon rent av tycker att det är skönt.

Jag försöker komma på om det finns någon poäng med det här inlägget, men det gör det inte. Man får göra vad man vill med den information det bjuder på. Man kan lära sig att vattenburna element visst kan brännas och att vissa gillar att sova svalt och andra inte. Eller om bussiga kompisar som skjutsar en på natten. Men på det hela taget är det här inlägget som livet självt, i ett litet nötskal.

Helt utan poäng.