Jag kunde inte somna inatt och låg och vred mig och blev stressad över att jag inte kunde somna och så blev det ännu svårare. Jag var fast i en klassisk loop, helt enkelt. Tillslut gav jag upp och tänkte att jag skulle förstöra Lisas natt också om jag fortsatte att leva om, så jag gick upp och tog ett varv i lägenheten. Sen gick jag och kollade till Korvasson och kände att det luktade illa i hela rummet och när jag gick fram till sängen låg hon och sov i ett hav av bajs. Det är fjärde natten i rad nu, som det har hänt. Jag fick göra en totalrengöring av både säng och bebis, det var skit ända upp till axlarna.  Men jag tror att vi knäckte gåtan idag. Hon brukar få havrevälling innan hon går och lägger sig, men den tog slut för några dagar sedan och då har hon fått majsvälling istället. Majsvällingen måste vara boven.

Efter förmiddagsvilan åkte Korvas och jag till söder, där vi skulle bli fotograferade för tidningen Barn och föräldrar. De har ett pappareportage i nästa nummer och jag och två andra pappor blev intervjuade. Korvas skötte sig ypperligt i studion och vi bjöd på våra finaste poser. Sedan gick vi och köpte havrevälling och började promenera hemåt. I gamla stan gick vi förbi pappas jobb och gjorde en spontan påhälsning. De är fina ihop Korvasson och pappa och jag tänkte som jag tänker varje gång de träffas, att de borde träffas oftare. Pappa presenterade oss stolt för en massa människor. ”Det här är min son och det där är mitt barnbarn”, sa han. De flesta blev förtjusta över Korvassons närvaro och det komiska var att alla (och det var ganska många) frågade: ”Vad heter han” eller ”och det där måste vara din sonson?”. Korvasson var nämligen klädd i blått.

Och en flicka i blått är en pojke.

Varför Kan man inte bara låta Barnen välja själva? Vill flickorna leka med Barbie kan de väl få göra det!?

Med handen på hjärtat. Hur ofta väljer vi någonting själva? När vi väljer, väljer vi utifrån de ramar som tidigare generationer har givit oss. Om vi går emot dessa ramar så ”antiväljer” vi utifrån samma ramar. När jag inte köper rosa saker till Korvas så ”antiväljer” jag. Med andra ord lika påverkad av ramarna. Dock med en förhoppning om att mitt antival ska göra korvas ramar lite lite annorlunda.

Är det ingen skillnad på flickor och pojkar då? Vad spelar det för roll om flickor leker med dockor och pojkar med verktyg, kan man inte bara få vara sig själv? Dessa frågor är direkt inspirerade av MÅNGA kommentarer i den stilen till mitt inlägg ”en bra start”.

Huruvida det finns några skillnader mellan pojkar och flickor (utöver de biologiska), är ju i princip omöjligt att veta, när ramarna för hur de ska vara redan är givna. Vad man vet är att flickor och pojkar blir bemötta på olika sätt. Och hur man blir bemött formar i väldigt hög grad individen. En pojke blir annorlunda bemött om han är ”klädd som en tjej” och vice versa. Hur har man då någonsin ens en liten chans att vara ”sig själv” och inte ett kön? 

Kan någon ge mig en riktigt bra anledning, som inte bygger på tradition, till att den här idiotiska Barbie-butiken i Buenos Aires inte även riktar sig till pojkar? Jag tror inte det.

Finns det någon?