Lisa åkte iväg på festival idag och Korvas och jag satte oss på bussen till Barnens ö, för att hälsa på Korvassons kusiner.

Det är något speciellt med helgfärder på bussen. Det är trångt och varmt och svettigt och alla hatar alla. Alla vill sitta skönt, men ingen får sitta skönt. Och jag vet precis hur folk ser på mig, där jag kommer med mitt överlastade ekipage. ”Helvete, en barnvagnsjävel”, tänker de (det har jag själv tänkt många gånger). Speciellt de som har hunnit sätta sig vid barnvagnsutrymmet och ställa sina stora väskor där. De tvingas flytta på sig och inser till sin stora besvikelse att de har spelat bort alla de andra platserna också i sin girighet efter svängrum. Och de som bara sekunderna tidigare trodde att de gjort dagens smartaste drag och blivit bussens kungar, står nu och vinglar i korridoren och har fullt sjå att hålla rätt på både sig själva och sina otympliga väskor. Men jag känner inget medlidande och har vid det laget för länge sedan kopplat på robotläget. Jag bara kör min vagn och kör på de som inte flyttar sig. Vid det laget njuter jag rentav att köra på de som inte flyttar på sig. Vid det laget är jag ingen trevlig person.

Man ska inte tro att barnvagnschaufförerna är kompisar heller, de är konkurrenter. Och kommer det ytterligare en barnvagn så tänker man: ”Helvete, en barnvagnsjävel.”

Det som kan tippa över en sådan här redan påfrestande resa till en fullkomlig vansinnesfärd, då man befinner sig på gränsen till ett nervsammanbrott, är om ens barn vantrivs och skriker för full hals. Då blir de svettiga ännu svettigare och alla hatar alla ännu mer. Många övergår också till att fokusera sitt hat på det stackars barnet och dess ansvariga målsman.

Jag är oändligt tacksam över att Korvas skötte sig så fantastiskt bra idag. Hon sov första timmen och var på strålande humör den andra. Hon satt och grimaserade mot några medpassagerare och lyckades faktiskt sprida lite glädje. Och när hon till slut började bli lite rastlös, roade hon sig med den pusslek jag lärde henne häromdagen. Och när jag tryckte på avtryckarknappen på mobilen för att göra mitt livs första blogg-mms, så tänkte jag stolt: 

”Jag visste nog att den skulle komma till användning.”