Man skäller på mig i kommentarerna och säger att det är ”Molly hit och Molly dit” och att det här faktiskt är Korvasbloggen och att jag borde skaffa en egen blogg åt min ”styvis”.

Min första tanke var naturligtsvis: ”Vafan, det var det fräckaste, det här är ju min blogg, jag skriver väl vad jag vill”. ”Komma här å säga vad som ska och inte ska stå i Korvasbloggen!”. Men när jag har tänkt på det en stund känner jag att jag faktiskt tilltalas av det också. Det känns demokratiskt och fint på något sätt. Att man inte längre äger sin skapelse i det ögonblick man låter andra ta del av den. Att man har ett visst ansvar.

Därmed inte sagt att jag tänker rätta mig efter det. Korvasbloggen handlar inte i första hand om hur många gånger min bebis rapar och fiser eller vilka blöjor hon använder. Korvasbloggen handlar i första hand om livet runt omkring. Det liv som formar Korvas och där spelar Molly en oerhört viktig roll. Min relation till henne påverkar också min relation till Korvas.

Dessutom är ju bebisar skittråkiga titt som tätt, så är det bara. Då känns Molly ur ett rent bloggperspektiv som en fantastisk tillgång.