En glass i Vasaparken
avDet var en fin dag idag. Lisa skulle jobba ett par timmar i gamla stan och vi andra beslutade oss för att vi skulle promenera dit och möta henne efter jobbet, mata Korvas och sedan promenera hemåt med ett glasstopp på vägen. Det som fick Molly att gå med på själva promenaden var nog löftet om glass, i ärlighetens namn. Men jag tror att hon tyckte att själva promenaden var helt okej också. Även när hon först protesterar vilt så brukar hon mjukna efter ett litet tag och bli en glad fis. Sen fick hon åka tunnelbana dit, så hon behövde bara gå i en riktning. Norrut, närmare bestämt, men det visste hon ingenting om. I början (innan jag sa ifrån) frågade hon var trettionde sekund om hur vi skulle gå, så att hon kunde gå i förväg. Det ser nämligen inte bra ut att bli sedd tillsammans med vuxna, då skulle någon kunna tro att hon är en tönt.
Sedan blev det kulglassar i Vasaparken, till Mollys stora förtret. Alltså Vasaparken, inte kulglassar. I Vasaparken finns det nämligen fjortisar och fjortisar är det värsta som finns. Sedan gjorde Lisa misstaget att tro att glassgubben var rutinerad nog att lägga i kulorna i den ordning hon nämnde dem. Men det var han inte och det gjorde henne lite bekymrad. Jag däremot, som egentligen inte bryr mig så mycket, passade på att poängtera i vilken ordning jag ville att de skulle läggas ner i struten, bara för att jag kunde, vilket gjorde Lisa ännu mer bekymrad.
När vi kom hem stannade Lisa, Korvas och jag kvar i porten ett litet tag och lekte en lek som Korvasson älskade. En stod med Korvas på insidan medan den som var kvar på utsidan smög bort ur synfältet, för att plötsligt dyka upp igen. Det framkallade vilda glädjerop och hysteriska skratt hos den lyckliga bebisen och hon bankade vilt på rutan, i väntan på nästa uppdyk.
I Korvassons vänstra (bildens högra) ärm ser man min cykel.